Kungliga Tekniska Högskolan

Från Studentwikin.se
(Omdirigerad från KTH)
Hoppa till: navigering, sök
Kungliga Tekniska Högskolan
namn på föreningeb
Grundat: 1827
Grundat: Stockholm
Ägandeform: Ägandeform
Rektor: Rektor
Lärarkår: 839 (2011)
Admin. personal:
Studerande: drygt 15 000
Säte: Stockholm
Medlemskap: EUA


Teknologiska institutet och dess föregångare[redigera]

Dagens KTH grundandes som Teknologiska Institutet (TI, ibland förkortat KTI i analogi med KTH) år 1827. Teknologiska institutet hade dock en bakgrund i Mekaniska skolan från 1798, som i sin tur innehöll den mekaniska modellsamlingen Laboratorium mechanicum som skapats av "den svenska mekanikens fader" Christopher Polhem 1697, och som periodvis användes för undervisning i praktisk mekanik. Det är dock från Mekaniska skolans grundande 1798 som man kan påvisa kontinuerlig teknisk undervisning i Sverige. Gustaf Magnus Schwartz (1783–1858) var initiativtagare till bildandet av Teknologiska institutet, och var 1825–1845 dess förste föreståndare.

I Frankrike hade École polytechnique grundats redan 1794, och i början av 1800-talet grundades Teknisk högskolor i de flesta andra europeiska länder. Tekniska högskolor bildades bland annat i Prag 1806, i Wien 1815 och i Berlin 1820. Detta ledde till initiativ om att inrätta något motsvarande i Sverige. Sveriges riksdagen antog 1823 en skrivelse om att ett teknologiskt institut borde bildas, beslut i frågan fattades 1825 och Teknologiska institutet kunde starta sin verksamhet 1827. Vid sitt grundande hade TI två professurer, en i fysik och en i kemi och undervisningen var framför allt inriktad på de mekaniska och kemiska områdena, och huvudsakligen praktiskt inriktad. I Teknologiska institutets stadgar från 1826 angavs institutets syfte "att samla och meddela kunskaper och upplysningar, som äro nödvändiga för att med framgång kunna idka slöjder eller hvad man vanligen kallar handtverk och fabriker" och att undervisningen skulle vara "mera populär och praktisk än strängt vetenskaplig". Verksamheten bedrevs på Mäster Samuelsgränd 43 (med senare numrering 67) i Stockholm och den första föreståndaren var överdirektören Gustaf Magnus Schwartz. När Teknologiska institutet startade sin verksamhet 1827 var ett av undervisningsämnena konsten att göra blommor vilket var avsett "åt sådana fruntimmer, hvilka såsom näringsyrke idka denna konst", dock lades ämnet ner efter vårterminen 1828.

De första årens verksamhet vid TI föll dock inte så väl ut. Det fanns inga bestämmelser om varken minimiålder eller förkunskaperna för eleverna, vilket ledde till att undervisningen bedrevs på mycket elementär nivå och huvudsakligen med ren hantverksinriktning. Dessutom rådde det konflikter mellan styrelsen, föreståndaren och lärarkåren. En kommitté tillsattes 1844 för att lösa problemen, och 1846-1848 genomgick institutet en fullständig omorganisation. Föreståndaren Schwartz tvingades bort, och föreståndaren för Bergsskolan i Falun Joachim Åkerman kallades in som tillförordnad föreståndare för att få ordning på TI. Åkerman hade 1827–1839 varit lärare i kemi vid TI. De nya stadgarna definierade Teknologiska institutet som "en undervisningsanstalt för sådana unge män, som egna sig åt något industriellt lefnadsyrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och i synnerhet kemisk- och mekanisk-tekniska kunskaper äro behöfliga", samtidigt som ett inträdesprov och en minimiålder om 16 år infördes. Sannolikt är det därför först från 1846 som man kan betrakta TI som en teknisk högskola och anordnare av ingenjörsutbildning i mer egentlig mening. 1851 förlängdes också utbildningen från två till tre år, men eftersom TI inte hade möjlighet att utöka antalet elever togs under en period nya elever bara in två år av tre. Professurerna var nu tre: matematik och mekanik, mekanisk teknologi samt allmän kemi och kemisk teknologi. (Fysikprofessuren drogs således in och omvandlades till två professurer med mekanisk anknytning. En professur i allmän och tillämpad fysik återinrättades dock 1858.)

Under 1850-talet upplevde Sverige ekonomiska framsteg, och byggandet av järnvägar och telegraflinjer ledde till ett ökat behov av ingenjörer. Teknologiska institutet fick därför kraftigt ökade anslag 1858, och utökade undervisningen med mineralogi och byggnadstekniska ämnen: väg- och vattenbyggnadskonst och allmän byggnadskonst. 1863 kunde TI också flytta in i nya lokaler i Vasastaden, Stockholm|Vasastaden på adress Drottninggatan, Stockholm|Drottninggatan 91–95. Stockholms Högskola kom flera decennier senare att flytta in i lokaler i närheten, på Kungstensgatan 45.

I stadgarna från 1867 angavs för första gången i Teknologiska institutets stadgar att institutet skulle meddela "erforderlig vetenskaplig bildning" till dem som ville ägna sig åt ett praktiskt levnadsyrke, och grundläggande kunskaper i fysik och kemi blev nu en del av inträdeskraven.

År 1869 införlivades den tidigare Bergsskolan i Falun i Teknologiska institutet. Bergsskolan hade startat sin verksamhet redan 1822 med en tvåårig lärokurs på bergsvetenskapens område. Redan 1848 hade Joachim Åkerman, som då både var föreståndare för Bergsskolan och tillförordnad föreståndare för Teknologiska institutet föreslagit att de skulle slås samman, men Brukssocieteten hade förhindrat detta. TI hade nu fyra fackskolor med treårig lärokurs:

  • Maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi (M)
  • Kemisk teknologi (K)
  • Bergsvetenskap (B), med tre olika bildningslinjer för
    • Bergsmekaniker (som ägnade sig åt det maskineri som krävdes för gruvdriften)
    • Hyttingenjörer (med dagens språkbruk metallurger)
    • Gruvingenjörer (med dagens språkbruk geotekniker med inriktning bergmekanik, eller kort bergmekaniker)
  • Väg- och vattenbyggnadskonst (V)

År 1871 tog Teknologiska institutet över den civila ingenjörsundervisning som 1851-1869 bedrivits vid Högre artilleriläroverket i Marieberg (en föregångare till Försvarshögskolan), vilket ledde till utökad undervisning i väg- och vattenbyggnadskonst samt geodesi och topografi (således lantmäteri-relaterade ämnen).

Borggården, den inre delen av byggnaderna från 1917, juni 2005. De civila eleverna vid det militära artilleriläroverket kallades logiskt nog för civilingenjörer, och det är således här som denna beteckningen på högre utbildade ingenjörer myntades. Detta har ibland lett till missförståndet att hela KTH skulle ha ett ursprung i arméns ingenjörsutbildning, trots att TI startade sin verksamhet 24 år innan Civilingenjörskursen på Marieberg inrättades. Under en övergångsperiod användes civilingenjör som beteckning enbart på väg- och vattenbyggare vid TI/KTH.Det är inte helt klart hur denna beteckning senare kom att utnyttjas för ingenjörer av alla andra inriktningar, med undantag för bergsingenjörer.

Mästerier vid Kungliga Tekniska Högskolan[redigera]